Tokyo

Godkänd!!

2010-03-18T17:30:00.002+09:00

Klarade mitt prov och har ÄNTLIGEN lov. Livet kan inte bli mycket bättre just nu, det är en otrolig lättnad att ha provet avklarat. Det har verkligen hängt över mig de senaste veckorna och ibland så funderade jag till och med på om det var värt det, idag så kan jag dock meddela att det är värt varenda minut av pluggande och nötande. Var ute och firade lite igår, inget stort med det blev ganska sent och jag har njutit något otroligt av att bara kunna sova ut idag utan att behöva gå till skolan eller gå och sätta mig på ett kafé i några timmar för att nöta kanjis.

Har som sagt spenderat större delen av dagen i sängen men nu så ska jag snart hoppa in i duschen och göra mig i ordning för kvällen. Ska träffa vänner från min gamla klass, Rim och Robert ska snart åka hem till sina respektive länder så Yeon, jag och ovan nämda ska ut och äta, dricka och prata för antagligen sista gången tillsammans. Väldigt sorgligt men inte så mycket att göra åt det.

Dagens musiktips måste bli The Tallest Man on Earths nya album "The Wild Hunt" ett fantastiskt folk-album.

またね！

En ursäkt samt en kulinarisk upplevelse

2010-03-11T22:30:00.003+09:00

Hej!

Jag vet att när jag var hemma i Sverige så lovade jag att bli betydligt mer aktiv i bloggosfären men just nu så ligger jag begravd under ett stort berg med kanjis, grammatikregler och ord som slår knut på tungan. Anledningen? Prov på tisdag nästa vecka. Just nu så snittar jag mellan 8 och 10 timmars pluggande om dagen och då finns det varken tid till eller för den delen något intressant att rapportera. Efter mitt prov så är det bara några dagar kvar till lovet som vara i en tre veckor och då ska jag verkligen försöka hinna ifatt med bloggandet. Har många häftiga saker planerade för lovet och kanske till och med en liten tripp till Osaka.

Som sagt inte mycket nytta att rapportera, hjälpte min skotske vän Robert att flytta sina sista saker från hans lägenhet då han flyttar till London om tre veckor. Det är väldigt sorgligt att han ska åka tillbaka till Storbritannien men vi ska se till att ha så mycket kul som möjligt innan han åker. Om bara mitt prov kunde vara över snart, om detta fortsätter mycket längre till så kommer jag att bli galen.

Åt dock något väldigt intressant igår, nämligen valsashimi, vilket är rått valkött i tunna skivor. Innan alla blir upprörda över att jag har ätit val så ska det sägas att jag blev bjuden på det, detta var inget som jag frågade efter eller beställde samt att valen var redan död och om jag inte åt så skulle någon annan göra det. Att det var så välsmakande blev jag väldigt förvånad över, det var som en blandning mellan rått kött och rå tonfisk, ner i en snabb sojadopp och med lite ingefära, fantastiskt gott. Åt även tonfisksashimi (rå tonfisk i tunna skivor) som jag ätit innan och det var lika gott som det alltid är.

Som sagt så har jag mitt schema spikat tills på onsdag morgon men efter det så ska jag bli mer aktiv, om detta mot förmodan inte skulle hända så får ni skicka några arga mejl till mig.

God Natt

Mathias

Tråkig början på en lovande helg

2010-01-30T01:32:00.001+09:00

Jaha, fredag igen, veckorna bara flyger förbi, kom tillbaka för drygt tre veckor sedan och märker helt klart att nivån i skolan har gått upp ett snäpp. Under den månad innan jag åkte hem och de tre veckor sedan jag kom tillbaka så har vi gått igenom lika mycket som vi gjort på sex månader innan. Det är en markant ökning på tempot men samtidigt väldigt roligt då man känner att man hela tiden rör sig framåt och lär sig nya saker som man snabbt kan använda. Allt pluggande på den tråkiga basgrammatiken är över och nu börjar man närma sig "riktig" japanska, även om min lärare snabbt påminde oss om att det inte räcker med att lära sig allt i skolan utan sen ska man lära sig prata japanskan som japanerna pratar, och ibland så är det så vitt skilda saker att man tror att det är olika språk. Det blir ofta roligt när jag använder ord som min japanska vänner knappt kan, men å andra sidan så får jag det svårt så fort de börjar använda för mycket slang och skruvar upp tempot till en nivå som fortfarande är väldigt svår att hänga med på. Det går verkligen snabbt när japaner pratar på, jag kommer ihåg från skolan då Stefan, min SV-lärare höll en utläggning om hur göteborgskan är den snabbaste av alla de svenska dialekterna samt gav oss ett smakprov (han är själv från Göteborg). Den hastigheten som han pratade med då är på ett ungefär den hastighet som jag håller på japanska och det är inte på långa vägar i närheten av vad japanerna kan.

Det är som sagt fredag och jag har spenderat den i lägenheten lyssnades på P3 dokumentär om Harald Edelstam. Väldigt intressant om det är någon som undrar. Denna vecka är dock fredag bara en dag som ska passera så snabbt som möjligt för imorgon så ska jag och titta på sumobrottning! Ska bli väldigt kul att få smaka på en unik sport som bara(?) finns i Japan. Ska ta med mig kameran samt skriva en utförlig rapport om det här på bloggen. På söndag så är det sedan årets första grillfest hemma hos en av mina kompisar och som grädde på moset så kommer söndagen att avslutas med Arsenal v. Man United på kvällen. Go Gunners!!

Hoppas att ni får en lika trevlig helg som jag planerar på att ha!

おやすみなさい！

Världens fulaste vackraste stad?

2010-01-23T15:22:00.003+09:00

Japan fortsätter att förvåna och förundra mig. Jag har gått väldigt mycket de senaste veckorna, dels för att jag behövde ett utlopp för all japanska som trycks in i min hjärna dagligen och dels för att det bara är väldigt skönt att gå ibland. Statsdelen som jag bor i heter Aobadai 青葉台, och betyder grovt översatt "De blå lövens aveny". Namnet speglar dock inte riktigt utseendet, för någon vacker aveny med blåa löv är det inte, byggt mellan 1960-80 så är det ett virrvarr av gråa betongbyggnader av alla möjliga former och storlekar, visserligen finns här en hel del parker men de försvinner, precis som i resten av Tokyo, bland alla hus. I denna omgivning brukar jag traska omkring, upp och ner för backarna, tills jag kommer till det jag letar efter. Högt uppe på en kulle eller på en bro så vecklar Tokyo eller Yokohama ut sig framför en, höghusen, motorvägarna i skyn, ackompanjerat av den sjunkande solen. Det är en mäktig känsla att stå här och titta på alla ljus och denna otroliga samling av byggnader som tycks sträcka ut sig i en evighet. Jag vet inte varför men det är bara vackert, nästan samma känsla som när man förundras av naturen. Häruppe så är Tokyo världens vackraste stad, men nere på gatorna tror jag inte att många tycker att det är vackert.

Hemma i Tokyo igen

2010-01-11T18:57:00.002+09:00

Har varit hemma i några dagar nu och allt känns väldigt bra. Hann med en dag i skolan innan det var dags för en fyradagarshelg, inte helt dumt det.

Inte särskilt mycket som har hänt, var jetlaggad de första två dagarna och blev trots min akuta pengabrist utdragen av mina vänner på lördagen under löftet att det skulle bli en kort och billig runda. Aja en utav två är inte så farligt, jag missade mitt sista tåg hem men kvällen blev väldigt billig då jag höll mig undan alkoholens frestelser och kom under 100 kr för hela kvällen. Väldigt kul att träffa alla och utbyta historier om vad som hänt under jul och nyår.

Fick även en julklapp i efterskott av vår vän Andy som ringde och sa att han ville bli av med en soffa som vi med glädje tog emot. Det kostade lite svett att bära den till vår lägenhet men det var helt klart värt det då jag nu äntligen har någonstans att sitta och läsa. Annars så jag har bara städat lite och möblerat om lite för att hitta bästa möjliga plats för min nya soffa.

Inte mycket annat att berätta, så detta får duga så länge.

Kultur och seder

2009-11-16T22:17:00.001+09:00

Har lite att skriva om så jag grävde upp ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerade. Håll till godo och kommentera gärna, jag tycker att detta är ett intressant ämne.

Jag har gått och funderat en hel del på alla de olika seder och traditioner som finns här i Japan och även i Korea och Kina (umgås med många kineser och koreaner). Bara som exempel kan vi ta dryckessederna här i Japan. Sitter du ner i en bar ska du alltid ha uppsikt över grannarnas glas, börjar de närma sig slutet så ska du enligt god sed fylla på deras glas, och är personen i fråga över dig i hierarkin så ska du hälla upp med ena handen på flaskans botten, den andra handen på flaskans kropp och med etiketten vänd uppåt så att den är väl synlig. Och i Korea så går de ännu längre, är personen bredvid äldre än dig måste du vända dig bort från honom när du dricker, vet inte riktigt hur de gör när man har äldre personer på båda sidorna om sig, måste fråga om det.

Det finns hundratals sådana seder här i Japan och jag undrar, finns de i Sverige också?
Förutom på våra seder vid högtider så kan jag inte komma på en enda och det är väldigt tråkigt. I skolan pratar vi ofta om vad man gör i en viss situation i sitt hemland och koreanerna och kineserna sitter och har långa utläggningar om vad som är rätt och fel och när frågan kommer till mig kan jag bara svara att vi inte har någon sed för det. Är den svenska kulturen helt död eller är det kanske det som är vår kultur, att vi inte har någon? Ett tredje alternativ är att jag är helt omedveten om de seder vi har och aldrig använder dem, i så fall, snälla kommentera och påminn mig.

Bordsskick är också ett intressant ämne, till skillnad från kineserna så har japanerna "bra" bordsskick och att äta korrekt med ätpinnar är en konst som jag tror att man måste vara japan för att förstå fullt ut. Det finns regler för allt från hur man ska bryta ätpinnarna till att man absolut inte får stoppa ner dem i skålen när man inte äter, pinnarna läggs tvärs över den istället. Det är ett av de grövsta etikettsbrotten att stoppa ner ätpinnarna i skålen när man inte äter, så tänk på det nästa gång ni äter med pinnar.

Den största funderingen jag har är dock hur den japanska kulturen är så levande och påtaglig i jämförelse med den svenska. Är det japaner som är väldigt bra på att bevara sin kultur eller är det vi svenskar som är dåliga på det?

Visst är japaner mer nationalistiska än svenskar men med det sagt så är svenskarna också betydligt mer rasistiska än japaner, inte en enda gång i Japan har har blivit bemött på ett otrevligt eller nedsättande sätt för att jag är utlänning, tvärtom så vill de veta så mycket som möjligt om min kultur och mitt ursprung. Nationalism i Japan har en helt annan innebörd än vad det har i Sverige, här betyder det att man är stolt över sitt språk och sina traditioner och man försöker bevara dem utan att för den delen se ner på andras kultur.

I Sverige känns det mer som att vi har glömt bort vår egen kultur och när det sedan kommer någon från ett land med en levande kultur så tittar vi genast ner på och fördömer den. Jag kanske är färgad av att komma från ett segregerat Malmö men den motviljan som finns för att lära känna och förstå varandras kulturer är något som är otroligt skönt att slippa.

Det här skrev jag för fem månader sedan men nu har jag lite nya saker att tillägga.
Må så vara att jag tycker om alla de små seder och uttryck som finns här men jag saknar även lite av den svenska möjligheten att uttrycka sig på ett mer personligt sätt. Eftersom det som jag tex beskriver ovan enbart är av sed så är det väldigt svårt att avgöra om det är ett genuint uttryck av vänskap eller om det bara är något som måste göras. Visserligen så är det lite lättare att avgöra när man pratar japanska med personen då japanska kan pratas på många olika sätt för att uttrycka tex vänskap. Jag är fortfarande konfunderad över mina egna tankar om ämnet så jag ber om ursäkt om inlägget också är lite förvirrande. Och för tydlighetens skull så vill jag bara förtydliga att jag inte är någon Sverigedemokrat som skriker om den "Svenska Kulturen", jag försöker bara att reflektera lite efter mina erfarenheter i en annan kultur. Den svenska kulturen kanske är den integrerade och fria kulturen och i så fall är jag väldigt stolt över det.

Som sagt, kommentera gärna och lämna era tankar.

Just nu lyssnar jag på: Flipper's Guitar

Veckan som gått

2009-11-14T16:15:00.002+09:00

Det har varit en väldigt händelselös vecka, jag har gått i skolan, kommit hem, pluggat lite, ätit osv. Inte mycket nytt att rapportera. Dock så var det en mycket trevlig kväll igår, jag och Robert var hemma hos vår kompis Andy där hans fästmö lagade "Nabe" med några av hennes vänner. Nabe är inälvor kokade tillsammans med grönsaker i en välsmakande soppa. Vet att många som läser min beskrivning av rätten sitter med spyan i halsen men tro mig, det var väldigt gott. Sällskapet var också väldigt trevligt även om jag kände att konversationen låg lite över min nivå, igår diskuterades bland annat om män är genetisk predisponerade för att vara otrogna. Väldigt intressant men väldigt svårt att följa med och förstå, särskilt eftersom det var en grupp japaner som pratade, och när de inte tänker på oss så går det väldigt mycket snabbare.

Nej, nu ska jag iväg på en födelsedagsfest

Idag lyssnar jag på: Pixies

Tillbaka i bloggosfären!

2009-10-31T18:40:00.005+09:00

På allmän begäran så ska jag nu ta mig i kragen och börja blogga igen. Vi får se hur länge det varar men jag ska verkligen försöka.

Så, vad har nu hänt under mitt långa uppehåll?

Jag har flyttat till en ny lägenhet, flyttat ifrån en rumskamrat och in med två nya. Även de svenskar från Göteborg respektive Stockholm. Flyttlasset gick för en tre månader sen och jag drog mig från Tokyo och ut mot Yokohama och Aobadai där min skola ligger. Numera så har jag ca 15 min gång till skolan till skillnad från en timmes tågresa, vilket är en klar förbättring. Har även hittat hem i det sociala då jag har skaffat mig en stammisbar där man är mer en del av möblerna än en kund, patetiskt kan tyckas, men det är väldigt trevligt att ha ett ställe som man kan gå till och känna 70% av klientelet, samt få möjlighet att kommunicera med en massa människor från hela jorden på flera olika språk. Senast igår så var jag med en cocktail av människor från bland annat Burkina-Faso, Korea, Sverige och Japan, och det pratades japanska, engelska, franska och lite lite svenska.

Språket går framåt sakta men säkert, jag är ungefär så bra som man kan förvänta sig efter ett års studier, vad det nu innebär är väldigt svårt för mig att bedöma men jag har inga problem med att sitta och snacka längre. Har insett att det inte finns några mirakelkurer när det kommer till språk utan det är bara att lyssna och prata så mycket som möjligt.

Har hunnit med många fantastiska upplevelser som alla kräver spaltmeter för att kunna återge ens på ett halvdant sätt men här kommer några av de roligaste.

- Hanami på japanska, vilket är fyrverkerier. Man samlas nere vid en flodbank eller nära en strand där man äter japansk mat, dricker japansk sprit och tittar på fantastiska fyrverkerier som skickas upp 1½ timme i sträck. Fantastiskt trevligt och tvättäkta japanskt. Kvällen avslutades med en kareokerunda och många skratt efter att en icke namngiven vän kapitalt misslyckades med att skaffa sig en japansk flickvän.

- BBQ på japanska. Blev inbjudna av min japanska vän Koga på en BBQ i en park i Tokyo där vi umgicks, åt och drack en underbart fin söndagseftermiddag. Väldigt trevligt och extremt utröttade eftersom jag och Jimmy snabbt blev de nya favoriterna hos de fantastiskt gulliga japanska barnen som fanns där. Det blev många timmar med en överlycklig japansk sexåring på axlarna.

- Födelsedagsfest på en partybuss! En dubbeldäckare som körde igenom centrala Tokyo under tiden som vi firade Daves födelsedag på övervåningen. Avslutades som vanligt med den obligatoriska kareokeboxen.

- Hiking på japanska. Två timmars tunnelbana från mitt hem och vipps så befann man sig i bergen där vi begav oss ut på 25 km bergsklättring, utmattande men väldigt kul. Det är fantastiskt vilka kontraster det här landet bjuder på, 2 timmar från världens största metropolitan så kan man uppleva en natur som inte går att beskriva i ord.

- Familj på japanska. Mammas sida av familjen har precis varit här i en dryg vecka vilket har varit väldigt trevligt med många roliga upplevelser, bland annat Asakusa, som är en bit av det gamla Tokyo som inte blev helt sönderbombat av jänkarna.

Här kommer lite blandade bilder

BBQ

Hiking

Fler bilder kommer allt eftersom

Dagen Musiktips: AmpFolk

Shimokitazawa och Kareoke

2009-03-21T08:21:00.002+09:00

Har hänt en del de senaste dagarna. Klockan är 0830 här och jag har precis kommit hem efter en helnatts festande i Shimokitazawa. Ska skriva om det imorgon (läs när jag vaknar) har till och med bilder för en gångs skull!

Var även ute i onsdags. Vi var på Kareoke och det var som vanligt en otrolig upplevelse, men mer om det i nästa inlägg.

Nu ska jag sova!

Litet inlägg

2009-03-13T22:56:00.004+09:00

Inte mycket nytta att rapportera om, har försökt skriva ett inlägg om japanska seder med det vill sig inte riktigt så jag ska jobba lite mer på det, tänkte bara säga att allt är bra, om än lite tråkigt här. Idag har jag bara varit i skolan, lagat mat, kollat på en film och snart så ska jag sova.

Ha det

En bra dag

2009-03-10T09:28:00.011+09:00

Det har inte hänt mycket av nyhetsvärde de senaste dagarna så jag tänkte berätta lite om en trevlig dag några veckor tillbaka under bloggtorkan.

Valdemar hade kommit hem och vi hade även besök av tre av Valles kompisar, Jim, Anders och Stefan. Så många människor boendes i en liten etta var verkligen en upplevelse. Du kunde vakna vilken tid på dygnet som helst och det var alltid någon uppe och det var inte helt ovanligt att personen/personerna som var uppe satt och drack alkohol men det är en annan femma.

Så en söndag gick vi ut med Aki, Eri och Yuko. Tre av våra japanska vänner, Aki hade sagt att hon ville visa oss en av Tokyos bästa platser och vi var väldigt förväntasfulla.

Efter ett mindre äventyr för att hitta rätt utgång på Shinjuku Station, det är den mest förvirrade platsen på jorden, så hittade vi till slut till mötesplatsen där vi träffade Aki och co.

Vi gick i cirka fem minuter innan vi kom fram till en anonym skyskrapa där vi blev slussade genom en fruktansvärt imponerande lobby till hissen som på rekordtid tog oss upp till 53 våningen och den mest fantastiska utsikt jag någonsin skådat. Beläget på samma våning var även en restaurang som serverade en storslagen måltid från det moderna japanska köket.

Det finns inte riktigt ord för att beskriva kvällen så jag lägger upp lite bilder istället.

Bevis, högre än Turning Torso

Ja, en bild säger mer än tusen ord...

Yuko och Eri

Aki och Jim

Japansk Flickvän!

2009-03-04T04:38:00.003+09:00

Jag blev glad idag. I morse på väg till skolan så fick jag en japansk flickvän i sådär en 40 min när en väldigt söt japansk tjej låg och sov på min axel. Jag tyckte att det var ett väldigt trevligt initiativ av henne och jag funderade lite på att åka förbi min hållplats för att slippa väcka henne. Men plikten kallade och det fick bli att hoppa av och gå till skolan.

Vädret idag har varit hemskt, nollgradigt, snöblandat regn och blåst. I Malmö så kallar man det en tisdag men efter att varit i ett varmare klimat i fem månader nu så har jag gått och blivit blödig. Det var kallt, deprimerande och allmänt hemskt. Vart tog det fina vårvädret vi hade för några veckor sedan vägen?

Förra torsdagen så fyllde Valdemar 21 år så vi gick ut och åt tillsammans med Aki och Eri två av våra japanska vänner. De tog oss till en fantastisk restaurang som var inredd som ett gammalt japanskt slott. Först så tar men hissen upp till åttonde våningen i en anonym skyskrapa i Shibuya, när hissdörrarna öppnas så känns det som att stiga ut ur en tidsmaskin och komma tillbaka till ett Japan under Edo-perioden. En värd leder en över en bro som kantas av växter och fågelkvitter. I ingången till "slottet" så tar man enligt japansk tradition av sig skorna i den nedsänkta hallen för att sedan bli ledd till ett privat bås där man blir överröst med den mest underbart välsmakande japanska maten och ölen. Det är lätt att sitta i timmar och äta smårätt efter smårätt och eftersom man delar på all mat så finns det aldrig en brist på samtalsämnen, du kan ju alltid tala om hur den nya rätten smakade.

I denna restaurang satt vi i timtal med mat, dryck och väldigt trevligt sällskap. Och just det, Aki och Eri pratar inte engelska så det var bara att koppla på japanskan och försöka göra sig förstådd. Några roliga missförstånd blev det men överlag så gick det helt klart bra. Till exempel så råkade jag säga att jag har sex mammor och fyra pappor när jag skulle säga att vi var sex på mammas sida och fyra på pappas. Det tog lite tid att förklara ackompanjerat av en hel del skratt...

Och priset? 200 kr per person för mycket mat och en betydande mängd öl tycker jag inte är så farligt.

Tyvärr så finns det inga bilder att tillgå från kvällen då jag glömde min kamera hemma. Men nästa gång vi går dit, och tro mig det ska vi så ska jag ta många bilder.

Och trean kom så småningom

2009-02-25T22:55:00.004+09:00

Jag har tråkigt så det kan inte skada att skriva ett tredje inlägg...

Dagarna efter att vi hade flyttat hit så åkte Valle hem till Sverige för att fira jul och nyår, så där var jag, helt strandsatt i den stora staden. Hade inget internet, ingen telefon eller andra medel för att kontakta de få människor som jag kände här vid tillfället. Närmaste vännen bodde en timme bort och risken fanns ju att jag åkte hela vägen bara för att finna att de inte var hemma. Inte särskilt lockande, så här började en väldigt tråkig månad i Tokyo. Det fanns självklart några höjdpunkter som till exempel julafton, som spenderades i sällskap med några väldigt festsugna kineser från min klass. Tyckte det var en väldigt omtänksamt av dem att dra ut mig, de hade inte tänk göra något (de firar inte jul) men när de hörde att jag var ensam och utan planer på mitt lands största högtid så blev det en väldigt aktivitet och visp så var vi tio personer i en kareokebox med 6 timmars nomihodai (drick hur mycket du vill)

Annars så spenderade jag mest lovet med att vandra runt i Tokyo och försökte hitta några guldkorn med det gick tyvärr inte så bra. Visst, jag hittade några trevliga ställen och människor men det kändes även som väldigt mycket bortkastad tid.

Det var under denna tid, då jag var här helt ensam som den värsta hemlängtan jag känt hittills kom, och situationen gjordes inte bättre av att det var så svårt att komma i kontakt med någon där hemma (inget internet). Var riktigt ledsen och spenderade flera dagar med att göra absolut ingenting, var väldigt nära på att bara köpa en biljett och åka hem igen men tack och lov så gjorde jag inte det. För när skolan började igen, Valdemar kom tillbaka, jag skaffade en telefon så förvandlades helt plötsligt all hemlängtan och alla sura miner till positiv energi och månaden efter blev den helt klart bästa på hur många år som helst. Jag har träffat så många nya människor, varit på flera fantastiska platser och idag så kom jag på mig själv med att titta på möjligheterna att stanna i Japan efter att min skola tar slut om ett år...

Mathias

Bananmjölk!

2009-02-25T20:18:00.004+09:00

Japan är det bästa landet i världen, men inte för anledningarna som man kanske tror, nej svaret är enkel, här finns världen godaste bananmjölk!

Två inlägg på en dag, rekord!

Den oändliga historien

2009-02-25T19:07:00.003+09:00

Kort efter mitt sista inlägg innan den "stora bloggtorkan 08/09" började så flyttade vi till vår nya lägenhet här i Tokyo. Varken jag eller Valle hade särskilt mycket grejor som skulle tas med från den gamla lägenheten, i princip bara våra kläder, futoner och lite diverse köksredskap. Trots denna i flyttsammanhang minimala packning så var det ändå kort och gott ett levande helvete.

Tack vare en mindre felräkning om när den ökända rusningstrafiken i Tokyo började och slutade så lyckades vi, med vars två stora väskor och vars en futon, hamna mitt i rushen.

Det är ingen bra idé att flytta med kollektivtrafik, det är en ännu sämre idé att flytta med kollektivtrafik i rusningstid, men den absolut sämsta idén är att göra det i Tokyo under ovan nämnda omständigheter.

Rusningstrafik i Tokyo är inte som rusingstrafik i resten av världen, speciellt inte svensk rusningstrafik. Tänk er en till bredden sprängfylld buss i Malmö eller en lika fylld tunnelbanevagn i Stockholm, sen föreställ er att antalet människor i vagnen eller bussen dubblas, då har du på ett ungefär hur det är att åka kollektivt under runsningstimmarna här. Ibland så får man helt enkelt åka förbi sin hållplats för det finns helt enkelt ingen chans att komma ut innan dörrarna stängs.

Här kommer en lite video för att illustrera problemen

I detta kaos, efter en timme, två byten och en oändlig ström av idiotförklarande blickar från japaner som bara ville komma hem från jobbet så var vi äntligen hemma i vår nya lägenheten bara för att upptäcka att vi inte har något varmvatten eller gas.
Där slutade dock tack och lov misären och efter en väldigt snabb och väldigt kall dusch plus inmundigandet av lite mat och några öl så var vi väldigt nöjda med att äntligen vara hemma.

Och det kära läsare är hur vi flyttade till vår lägenhet.

Jag har tänkt lite om hur jag ska lägga upp bloggen i fortsättningen. Jag tänker självklart fortsätta att lägga upp historierna om mitt liv här men jag kommer även att inkorporera kommentarer om nyheter i Sverige, Japan och resten av världen. Detta sker utav två anledningar. Den första är att nya historier härifrån kan komma väldigt oregelbundet, ibland kan det vara torka i en vecka eller två och ibland kan jag skriva en uppsats om dagen med händelser, så för att fylla ut tomrummet mellan de personliga inläggen och sen vad som blir anledning nummer två. Jag behöver ventilera saker som jag läser i tidningen och på andra ställen, hemma i Sverige så hade jag vännerna och Zarath där vi kunde sitta i timmar och diskutera allt som hade hänt och vad det kunde få för konsekvenser. Möjligheten att göra samma sak här existerar inte än på grund av språkliga barriärer och/eller bristande intresse. Det kommer att dröja ett lite tag innan dessa inlägg börjar. Dels för att jag vill se till att de som kommer in här för att läsa de personliga inläggen lätt skall kunna komma åt dem utan att behöva gå igenom mina åsikter för att komma dit.

Sen kanske ni har lagt märke till att bloggen fått ett nytt utseende, det är bara för att jag tyckte att det gamla var så fult. Hoppas att ni tycker om det

Mathias

Hej!

2009-02-24T01:51:00.012+09:00

Ohoy!

Long time no see, inga sura miner hoppas jag...

Det har hänt en hel del här i lilla Tokyo och jag ska under flera inlägg försöka komma ifatt och berätta allt som hänt.

Vi börjar med flytten, vi har börjat få det lite hemtrevligt här och nu är det dags för några väldigt efterfrågade bilder.

(Stökigt) Kök

Utsikten från köket till "storarummet"

Dusch

Toalett

Våra sovplatser, här skymtar man även min rumskamrat Valdemar

"Storarummet"

"Storarummet"

Klicka
Här för att komma in på ett av Googles coolare projekt där de har kört runt i Tokyo och filmat. Tack vare detta så kan du gå runt i mitt område och titta runt,så finurligt, inte sant. Inuti gränden dit kameran pekar bor jag.

Mer bilder och berättelser kommer snarast (dock antagligen inte imorgon, Valle fyller år så jag tror att det kan bli lite sent)

Sov Gott eller vad nu klockan är i svealand, eller var du nu läser från...

Bloggtorkan är över!

2008-12-15T02:58:00.007+09:00

Hmm, kom precis på att jag har haft en väldig bloggtorka på sistonde. Ber om ursäkt, jag vet att jag är för dålig på att skriva...

Som kompensation så ska jag skriva ett extra långt inlägg idag.

De senaste veckorna så har jag varit betydligt mer social än jag varit på väldigt länge, har träffat två väldigt trevliga japaner, Miho en 22-årig tjej som nästan bara pratar japanska så det var väldigt roligt, nyttigt och svårt att kommunicera. Det som vi lyckades förstå av varandra var väldigt roligt och vi hade en väldigt trevlig kväll i Shibuya. Sen har jag även träffat Jay, en TV-kock här i Tokyo som skrivit flera kokböcker och har sitt eget program, lite japans svar på Jamie Oliver (som han hade träffat och lagat mat med, coolt) Han var väldigt trevlig (pratade bra engelska) och lovade att visa mig Tokyos guldklimpar. Vi åt bland annat på en liten resturang med den godaste maten jag ätit sen jag kom till Japan för ca 40 kr. Och då blir man glad som student.

Jag har fått flera förfrågningar om bilder från övergångsstället på Shibuya men det är så svårt att hitta en bra vinkel så jag lyckades hitta ett klipp från YouTube som sammanfattar det hela ganska så bra.

Det ser verkligen ut såhär, något som måste ses med egna ögon.

Har haft lite sightseeing runt om i stan och bland annat varit i Ginza, som har världens högsta markpriser. En kvadratmeter mark kostar mer än hela Malmö, och det märktes verkligen när man var där, Prada, Gucci, Hermet och alla butiker som lyckas svindla sina kunder på hur många tusen som helst för lite tyg. Jag kände mig lätt vilsen när man vandrade runt och så plagg som kostade mer än vad min budget för min månad är.

Har även varit mer i Shimokitazawa på en rockbar som vi hittade när vi var ute med två koreaner från Valdemars klass. Baren i fråga hade ett riktigt skönt koncept där man själv fick gå och hämta flaskorna som man ville dricka ur och sen vad det bara att säga hur man ville blanda det. Det finns en underbar tillit till människor här, flaskorna står helt obevakade på hyllor bakom baren som bartendarna inte kan se, det är något som bara inte hade fungerat i Sverige, och det känns så skönt att vara på ett ställe där det finns en tro på att människor inte kommer att stjäla och förstöra. Folk är inte så cyniska här och det tycker jag är helt otroligt med tanke på hur många människor som bor här, det är något som inte finns i Malmö, eller Sverige över huvud taget. Jag undrat varför...

Här kommer lite bilder från kvällen

Dålig kvalité, men det får duga

En glad bartender

Fick precis nys om Musikhjälpen som sänder direkt från Gustav i Malmö, ett riktigt coolt projekt där tre programledare sänder live från en glasbur i en vecka. Kolla in det och berätta hur det är, jag vill veta!

Hoppas att allt är bra där hemma.

さよなら

Plugg och småsjuk

2008-11-27T20:48:00.002+09:00

Jag pluggar på, har lyckats dra på mig nått elakt litet virus eller något. Har haft lite feber i två dagar och är allmänt krasslig men det börjar bli bättre nu. Hoppas att vara frisk imorgon så att man kan koncentrera sig fullt ut på lektionerna, det är svårt nog utan ett huvud som känns som om det är gjort av bly. Ser fram emot helg nu, om jag mår bra så tänkte vi ut och utforska Shimokitawaza och se om där kan finnas något roligt.

Och vi har hittat en lägenhet, jättebra läge, hyfsat stor och till ett mycket bättre pris än vad vi har nu. Den ligger ca 45 min från skolan och ca 20 min till Shibuya och Shinjuku, är på 22 kvadratmeter och den är väldigt fräsch. Pris 60 000 yen/mån som vi delar på två, så ungefär 2700 (5400 tot) sek i månaden får jag betala för mitt eget lilla hem i Tokyo. Det kanske låter som mycket pengar men detta är Tokyo, den ligger i ett bra område med utmärkta möjligheter till att pendla, och den verkade väligt fräsch på bilderna. Om allt går vägen så flyttar vi i slutet på December =)

Det känns jättbra att ha hittat något som man kan göra till sitt eget för lägenheten jag bor i nu känns inte som hem, utan bara ett ställe där jag bor till vidare. Det är inte personligt för 5 öre och det är dessutom väldigt dyrt.

Allt flyter annars men det är lite ensamt ibland. Tycker att alla ska skaffa skype och lägga till mig. Mathias.olsson9 är mitt användarnamn så adda och ring!

Fuji Highland

2008-11-23T23:28:00.003+09:00

I fredags så var vi på Fuji Highland med skolan. Fuji Highland är ett stort nöjesfält vid foten av Fuji-san, Japans heliga berg. Vi hade hur kul som helst och jag fick åka en bergochdalbana som hade ett världsrekord, flest gånger upp och ner på en 1,2 km lång bana, närmare bestämt 14 gånger... Me like

Vi strövade runt en hel dag och bara hade roligt, ett skönt brejk från skolan

Zarat i Tokyo

2008-11-23T23:09:00.002+09:00

Jag har hittat hem. Mitt eget lilla Zarathustra (för er som inte vet så är det min stammispub i Malmö) i Tokyo. I förra veckan så var vi på väg till Shimokitawaza, som är känt för sina studenthak och indieklubbar, när vi upptäckte att vi inte skulle hinna med anslutningen innan tågen slutade gå (tågen slutar gå vid 0030, galet men sant) så vi bestämde oss för att hoppa av vid Sangenjaya och gå, det kunde inte vara så långt där ifrån trodde vi. Ca 5 min från stationen så stötte vi på en lite skylt där det stog "Jazz, Soul and Blues" och en öl-lista med rimliga priser. Det var hög tid för lite förfriskningar så vi gick in, rakt in i paradiset. Bakom dörren låg ett litet litet stammishak med underbar musik och väldigt trevliga gäster och anställda. All musik spelas från vinyl och du kan requesta allt från Miles Davies till BB. King. Genast blev vi påpassade av bartendern som ville veta allt om oss, var vi kom ifrån, vad vi gjorde i japan och hur länge vi skulle stanna. Allt kändes så underbart familjärt och genuint. Stammisarna satt och pratade med varandra och bartendern som om de var gammla vänner och de välkommande genast oss in i familjen. Lite senare så kom ägaren förbi och pratade med oss, Akira hette han och är en riktigt skön snubbe med ett genuint musikintresse och en skön attityd till livet. Jag fick till och med hans mejladress om vi skulle ha njågra frågor om japan eller tokyo.

Tiden flög och nästa gång jag kollade på klockan så var hon 0730 på morgonen och vi skulle bege oss hemmåt. Det var en helt underbar kväll och jag har numera kommit underfund med vad jag vill göra med mitt liv, äga en sån liten bar och leva i den underbara stämmingen som fanns där.

Annars så har jag mest pluggat de senaste veckorna, måste verkligen lägga ner tid för att lära mig språket, det är ju trots allt därför jag är här.

Big News

2008-11-11T18:34:00.001+09:00

Jag har haft en konversation på japanska! Låt mig berätta allt om det.

Jag var och köpte kött till kvällen middag när killen bakom disken frågade vart jag kom ifrån, Sverige svarade jag. Vad gör du i Japan? Pluggar japanska, det var först här jag kom förstod att han hade frågat mig på japanska och att jag utan att tänka hade svarat korrekt. Chocken blev lite för stor för mig och jag stod där bara som ett fån när han frågade vilken skola jag gick på. Var helt tyst i vad som kändes som fem minuter innan jag förstod vad han sa och ja jävlar, jag kunde svara på den frågan också. Han berättade att många elever från skolan handlade av honom och sen så blev vi avbrutna av en annan kund som skulle handla. Är nu lite orolig för nästa gång jag ska gå dit för vi närmar oss med stormsteg gränsen för min babyjapanska.

Det kändes dock så sjukt bra att kunna få fram vad jag ville säga och faktiskt kunna kommunicera med en japanes på japanesiska... Aargh, det var en underbar skjuts för självförtroendet som har fått sig några rejäla törnar när man gång på gång inte förstår vad någon säger till en.

Hoppas att det här var någon slags vändpunkt i pluggandet för det känns som att den senaste veckan så har bitarna börjat falla på plats och jag förstår så otroligt mycket mer av vad som sägs. Annars så har det inte hänt jättemycket, spelat lite basket med några av kineserna i huset och varit runt lite i Aobadai

Hur är allt där hemma?

Over and Out

こにしは！

2008-11-08T01:01:00.003+09:00

こんばは　から　日本。　わたしは　マテイアスです、　スエデンじん。

Så det var lite japanska. Det betyder: Godkväll från Japan. Jag heter Mathias och kommer från sverige. Sen orkade jag inte skriva mer, dels för att det är svårt och dels för att ingen ändå förstår vad jag skriver. Min kamera strejkar men jag ska ta fram hammaren och fixa det så att jag kan lägga upp lite bilder. Här händer inte mycket, ska nog snart sova

Halloween och Festival

2008-11-03T03:40:00.002+09:00

Det har varit Halloween som ni kanske är medvetna om. Vi höll en lite Halloweenfest där jag var utklädd till en Onigiri (en japansk risbulle) och det fanns bland annat en Pikachu med på festen. Vi drack lite, spelade twister och hade allmänt trevligt. En bra kväll.

Lördag och Söndag har varit ganska så händelselösa och vi har inte gjort så mycket.

Imorgon så ska jag gå på en festival som hyllar japansk kultur och visar bland annat upp japansk kampsport. Ska lägga upp lite bilder från festen och festivalen imorgon eller i övermorgon.

Ciao

Guld och gröna skogar

2008-10-27T17:55:00.005+09:00

Någon som vill bli rik?
För jag har nämligen världens affärsidé. Importera kareokekoceptet till Sverige. Jag pratar inte om de vanliga kareokebarerna utan om kareokebox. En kareokebox är ett litet rum med en eller två soffor, en telefon ut till baren där man beställer drinkar som de blixtsnabbt kommer in med, ett bord, två mickar och en 50-tums plasmatv fullproppad med kareokelåtar. Jag var på en sådan i fredags och jag kan ärligt inte komma ihåg när jag hade så roligt ute senast. Det är helt genialt, man skrattar åt och med dem som inte kan sjunga, beundrar de som kan och har bara allmänt roligt. Utanför dörren till ens lilla box så finns det en läskmaskin med ca. 30 sorters läsk, en mjukglassmaskin med tillhörande strössel och sås, och allt ingår i priset.

En helkväll, 5 tim, med gratis dricka, inkulsive alkohol (öl, vin, whisky och alla drinkar förutom RB-vodka) kostar 3000 yen, vilket motsvarar 240 kr.

Att skrika sig hes i en kareokebox är en av livets höjdpunkter och det måste upplevas.

För er som inte vet så är kareoke en nationalsport i Japan och kareokeställena finns verkligen överallt.

Här kommer lite bilder från fredagens äventyr

Projekt Fest: Lyckat

2008-10-25T06:00:00.002+09:00

Klockan är 0600 och jag har precis kommit hem från kareokeklubben där vi spenderade nästan hela natten. Kommer att berätta allt om det imorgon eller i övermorgon (läs: när jag har återhämtat mig) Allt som allt har det varit en sjukt lyckad kväll, måste dock sova lite nu.
Ha det bäst

Projekt Fest

2008-10-24T19:45:00.001+09:00

Idag är en stor dag. Det är första av (förhoppningsvis) många fester i denna lägenhet. Vi har bjudit in våra grannar och lite folk från våra respektive klasser. En snabb städning och en liten shoppingtur resulterade i detta:

De första gästerna börjar dyka upp nu så jag måste gå.

Ciao

Främlingar

2008-10-22T01:49:00.008+09:00

Tokyo är världens bästa stad. I lördags, när asiaterna återhämtade sig från fredagens inmundigande och Valdemar var på fest så kände jag mig lite ensam sådär fram åt kvällen. Så jag hoppade på tunnelbanan och hoppade av vid Shibouya för lite planlöst strövande, efter en mindre gångtur så stötte jag på en grupp med blandade nationaliteter ( Japan, England och några länder var representerade) som satt och spelade gitarr bara sådär. Vi började prata lite om musik och nästa gång jag kollade på klockan så var det dags att springa för att hinna med sista tåget. Jag satt i timtal och bara pratade med dessa totala främlingar som alla bodde i Tokyo. De tog emot mig med öppna armar och det är något som jag upplever väldigt mycket här, även om folk kan verka blyga först så tar det inte lång tid innan de öppnar upp sig totalt och är otroligt vänliga och gästfria.

Annars så har det inte hänt så mycket, jag pluggar på och försöker så mycket som möjligt att insupa atmosfären och stämningen. Det är något speciellt med att komma till ett nytt land och en främmade kultur, jag vill bara springa ut gatan och få i mig alla intryck och känna alla känslor som staden har att bjuda på. Även om man kan känna sig väldigt liten i denna gigantiska asfaltsdjungel så är det bara för en kort stund. Det finns alltid något nytt att fascineras över och bli kär i.

Jag hoppas att allt är bra där hemma. Tack för alla snälla kommentarer, jag ska försöka att bli lite mer aktiv i mitt bloggande, som kompensation så bjuder jag på lite bilder

En sushiklocka, vilken briljant idé!

Akihabara

Arkadhall i Akihabara

Long time no see

2008-10-18T04:04:00.003+09:00

Hmm, jag ber inte om ursäkt för att jag inte har skrivit på några dagar. Dels för att jag hade glömt mitt lösenord till bloggen och dels för att det inte har funnits något att skriva om. Allt som har hänt är att jag har gått i skolan för att sen komma hem och plugga, något som jag aldrig kan åminnas mig att jag någonsin riktigt gjort. Plugga, det är ett främmande ord som inte riktigt kan få fäste, men i detta fallet så behövs det verkligen. Jag har aldrig läst något så krävande som japanska, det är verkligen svårt! Och som ett barn av åttio och nittiotalet så tycker jag inte om saker som är jobbiga, dock så håller jag modet högt och hoppas att det blir lättare med tiden.

Så är det dock, jag befinner mig i världens coolaste stad och vad jag gör är att sitta inne och plugga hiragana och katatana. Den enda trösten är att jag har gott om tid på mig att utforska Tokyo, tror att vi ska till Shinjuku imorgon kväll (efter en dag med plugg) och festa lite, kareoke eller nattklubb vilket ska bli hur kul som helst, hoppas bara att det blir av den här gången till skilland från förra gången vi bestämde det...

Eftersom veckan hade varit så tråkig så har vi spenderat idag (fredag) med lite förfest på rummet, tyckte att det var dags att jag fick lära känna mina rumskamrater lite bättre, och det slutade med att vi satt här hela natten! Jag måste säga att de killarna jag har hamnat med är riktigt bra killar med sunda värderingar och fullt med roliga historier, lite som polarna där hemma. Btw, jag saknar er som fan, känns så konstigt att inte kunna ringa er när som helst bara för att snacka lite.

Angående Anders och Mackans förfrågningar om ett repotage om japanska flickor i skoluniform så kan jag bara säga att det är på gång. Jag samlar info för fullt men det finns så mycket att skriva om så det kanske tar ett tag men kom ihåg, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel och särskrivningar i detta inlägg men mina kinesiska rumskamrater bjöd på någon form av kinesisk sake och den var väldigt potent om vi säger så.

Sayoonara

Mat och kortspel

2008-10-13T20:37:00.003+09:00

Idag har det inte hänt så mycket. Det är helgdag så vi var lediga från skolan, har spenderat dagen med att plugga lite och nu precis så lagade jag mat till "familjen" och två kinesiska tjejer från vår skola. De tycktes uppskatta min oinspirerade kompott av grönsaker och lax wokade i vitvin, själv så tyckte jag att resultatet blev sådär, fullt ätbart men inget som jag kommer att göra igen.

Har kommit på nackdelen med att äga en Ipod, själv mp3:n är hur bra som helst men man tvingas till att använda skitprogrammet Itunes som jag numera äger ett fruktansvärt hat gentemot.

Annars så artar det sig till att bli en trevlig kväll, vi ska slå oss ner och spela lite kort nu. Hoppas bara att jag kan förstå reglerna med de kommunikationssvårigheter som finns...

Akihabara

2008-10-12T21:33:00.002+09:00

Har precis varit ute och en jätterunda för att rensa skallen lite och det verkar ha fungerat för jag känner mig helt plötsligt inspirerad till att skriva igen.

I fredags så var jag, Jo-san och Valdemar ute och åt på en italiensk restaurang efter en krävande skoldag. Vi fick ytterligare en ny lärare som verkar väldigt trevlig och rolig men har ett väldigt högt tempo på sina lektioner och då får jag svårt att hänga med. Pratade dock med honom efter lektionen (han pratade engelska!) och han sa att jag inte skulle vara orolig, allt skulle upprepas flera gånger och han sa att jag faktiskt inte var så långt efter som jag trodde. Mitt stora problem är att jag inte kan läsa hiragana så bra än med det är helgen vigd åt och förhoppningsvis så ska det bli lättre efter det.

Efter vi hade ätit så gick vi förbi en spritbutik och köpte lite öl som vi sedan spenderade en ganska så ointressant kväll med.

Efter en relativt tidig uppstigning (0900) så åkte jag och Valdemar in till Akihabara där vi sedan spenderade hela dagen. Akihabara är teknologistaden i Toyko, här finns allt som har med elektronik att göra och lite till i en härlig mix av stora köpcentrum och små elektronikbutiker. Förutom att teknologi så är det även mangan och animens hem i Tokyo, här kryllade av bokhandlar på 6-7 våningar fulla av manga och anime. Vi gick runt lite och kollade på elprylar och slog sen ihjäl några timmar på en arkadhall där jag blev totalt beroende av ett fightingspel. Efter arkadhallen så åt vi lunch, jag köpte mig den senaste modellen av Ipod Nano 8gb för ca. 1000 kr, försök hitta det i Sverige.

Och sen så kom dagen höjdpunkt, förutom elektronik och manga så är Akihabara även känt för sina cosplaycafé. Cosplay är ett japanskt fenomen som går ut på att män och kvinnor klär upp sig och går in i en roll antingen baserad på en Manga-karaktär, en yrkesgrupp eller bara det galnaste de kan komma på. Exempel på vad folk klär upp sig till är maids (hushållerskor), robotar, cal-girls (en skum variant av översmikande tjejer från Kalifornien, USA. Ej att förväxla med call-girls som är något HELT annat) och mycket, mycket mer. Caféet som vi gick till var ett maidcafé där tjejerna var uppklädda i en otroligt detaljrik uniform som en gammeldags betjänt, dock med lite kortare kjol än vad jag tror de hade på den tiden. Tjejerna tog en beställning med mycket fnitter och överspelad inställsamhet, allt en del av rollen, och kom sedan ut med ölen, gick ner på knä och hällde upp den i ett iskallt glas. Lite fnitter och många japanska ord som jag inte förstod senare gick hon vidare för att underhålla andra kunder. Hela upplevelsen är väldigt svår att förklara och den måste upplevas för att man ska kunna förstå fullt ut, men jag tyckte det var helt fantastiskt. Tyvärr kunde jag inte ta några bilder för jag hade glömt kameran hemma, men jag kommer att gå dit fler gånger så det kommer bilder.

Söndagen har varit väldigt händelselös förutom min gångtur. Jag har börjat sakna alla i Sverige, menmen, det är sånt man får ta.

Händelserika dagar

2008-10-09T22:45:00.007+09:00

Igår så började skolan på riktigt med lektioner och gissa om jag kände mig dum när läraren efter 5 min sa till mig att ställa mig upp inför klassen för att kolla så att jag förstod. Allt hade sagts på japanska och jag hade inte förstått ett dugg. Gissade på något som självklart var helt fel och tydligen väldigt roligt för hela klassen började skratta och där stod jag bara och såg dum ut. Så kan det gå, men isen var i alla fall bruten, synd bara att det var jag som behövde bryta den.

Efter detta smärre missöde så började jag så småningom förstå lite och ju längre in på lektion vi kom desto bättre gick det. Dock så är japanska sjukt svårt och tydligen så måste alla kineser och koreaner (som min klass nästan uteslutande består av) läsa japanska i tre månader innan de får komma till Japan så jag ligger lite efter, men det känns som att det går att komma ifatt och det blir lättare desto mer japanska jag hör.

Efter skolan så förklarade min taiwanesiske rumskamrat att vi var tvungna att åka till Mitsude för att prova goudon, en asiatisk maträtt som består av ris, kött och ett rått ägg (kanske inte låter så gott men jag lovar det är utsökt). En kort färd senare så var vi framme på stationen i Mitsude och jakten på goudon började. Det tog oss säkert en timme att hitta rätt resturang och vid det laget så var jag fullständigt utsvulten och redo att döda för lite mat, men det var värt det, all mat jag har ätit här i Japan har varit underbar och så var detta, en stor portion för ca. 35 kr. Jag älskar detta land

Vi smälte maten med en tripp till en närliggande arkadhall. Tror aldrig i hela mitt liv att jag varit med om så mycket ljud och ljus på en och samma gång. När sinnena lugnade ner sig efter den initiala chocken så framträdde var spelälskares paradis, här finns vad som verkar vara alla spel som någonsin producerats och lite till! Spelade några shoot'em up spel, något bilspel och någon typ av rollspel som jag inte fattade ett jota av.

Idag var det skola och en tripp till Harajuku, ett grymt shoppingdistrikt med världens coolaste kläder. Handlade inget idag för där fanns helt enkelt för mycket att välja på, där finns något för alla stilar och allt är hur billigt som helst, till exempel såg jag inte ett par jeans över 500 kr, de flesta låg runt 200-300 kr. Låt ingen någonsin lura er att Tokyo är dyrt för hitills har jag inte hittat något som är lika dyrt eller dyrare än i Sverige.

Har precis gjort min läxa och ska snart så är det dags för att lägga mig. Stor dag imorgon, mitt första besök till en kareokebar.

Sayoonara

Ps. Kommentera gärna, hade varit kul att få lite synpunkter och reaktioner Ds.

Skola och Shibuya 2

2008-10-08T00:15:00.002+09:00

Första skoldagen idag, inga lektioner bara introduktion. Rektor höll tal, lite kul att allt skulle översättas till fem språk, tog en jäkla tid dock. Ikväll så åkte jag och Valdemar, min svenska rumskamrat till Shibouya, som alltid skitfräckt men jag är för trött för att skriva om det så ni får hålla tillgodo med lite efterlängtade bilder.

Shibuya

2008-10-05T21:21:00.002+09:00

Igår så vaknade jag klockan 12 med lätt jetlag. Efter en snabb frukost bestående av en sushibox från affären längst ner i huset så begav jag mig till Shibuya. Låt mig först och främst säga att det borde vara omöjligt för så många människor att existera på en så lite yta, jorden torde kollapsa men icke. Har hört från många att det går över 10 000 människor samtidigt på det gigantiska övergångsstället som löper rakt igenom Shibuya och har alltid trott att det var en ganska så rejäl överdrift. Men nu kan jag istället bekräfta att så är fallet, inte för att jag gick och räknade alla men det var hur många tusen människor som helst, överallt, hela tiden. Jag ska ta bilder nästa gång jag är där, det går knappt att beskriva med ord.

Jag gick runt i Shibuya och de omkringliggande kvarteren i säker 5-6 tim innan mina ben och revben var på väg att kollapsa. Och en sak vill jag bara framföra, svenskt mode finns inte, aldrig i hela mitt liv har jag sett så coola kläder och skor. Så sjukt snyggt klädda människor och vilka priser, ett par märkessneakers kostar t.ex ca 300 kr och då är detta i en av de absolut dyraste delarna i Tokyo. Pratade med min rumskamrat och han sa att om man åker till Harajuku så finns samma kläder och skor 20-50% billigare än i Shibuya. Gissa om jag ska dit!

På kvällen så slog jag och mina rumskamrater ner och drack öl hela kvällen och en bra bit in på natten. Det är riktigt schyssta killar och jag längtar tills jag lär mig lite japanska och kan prata mer med taiwanesen och kinserna. Deras engelska är inte precis den bästa så det blir lite roliga missförstånd ibland, men vi har lyckats bestämma att vi ska åka till Yokohama på nästa lördag och att vi ska ut och sjunga kareoke någon dag.

Idag så har jag inte gjort så mycket, vaknade ganska så sent och det har regnat hela dagen, var ute och köpte mig ett block och lite pennor innan och ska snart börja med att lära mig Hiragana, det första av de tre alfabetena.

Sayoonara

Tågvärdar och Automater

2008-10-04T00:51:00.002+09:00

Anlände till Narita airport kl 0735 lokal tid och för första gången i mitt liv så satte jag foten utanför Europa.

Låt mig först börja med att säga, Narita är en stor flygplats, väldigt stor kastrup gånger 10 kändes det som. Och så många människor, det var som att se myror i en myrstack, alla springer hit och dit men det otroliga är att det aldrig kändes stressigt eller förvirrande. Allt var på sin plats, extremt välorganiserat, tydligt, rent och tyst. Ja, tyst, det myller som annars uppstår i folkmassor verkar knappt finnas här. Allt känns så lungt och värdigt och detta gällde inte bara flygplatsen utan även i tunnelbanan och till och med på Shibouya som är tokyos times square fast väldigt mycket coolare.

Efter att ha klarat mig igenom tullen och immigrationskontrollen så satte jag mig på ett highspeed tåg mot tokyo centrum. "Welcome onboard the expresstrain bound for tokyo... ...if there is anything we can do to make your journey more pleasant please don't hesitate to ask, we aim to serve you" säger högtalarrösten inför avgången som sker på sekunden av utsatt tid. Strax kommer en konduktör ut för att titta på biljetterna, han bugar artigt och frågar efter biljettkontrollen om det finns något annat som jag vill ha. Skånetrafiken, snälla kan ni inte komma hit på ett studiebesök för att se hur kollektivtrafik ska fungera. Ni har väldigt mycket att lära.

Tågresan tar en timme och utanför fönstret så susar först underbart vackra landskap av risodlingar förbi, risfälten byts dock snart ut av en ofantlig stadsdjungel full av höghus, neon och automater. Fler automater än man kan tänka sig.

Två byten och totalt 3½ h färd så är jag äntligen framme på skolan. Jag blir körd till lägenheten som jag delar med fyra andra personer. Den är liten men helt ok tills jag hittar något eget.
Det var nog allt för idag, det finns så mycket att berätta men klockan är snart 2 och jag måste sova

Sayoonara